En skönt slö Söndag där jag lyckas att bara gå omkring och vara.

Inga måsten, utan ren återhämtning.

Tid för eftertanke och planering - visioner.

Utanför fönstret faller snön oavbrutet och jag känner att det är långt till våren.
Men med positivt tänkande kan man istället se snön som en trevlig och ljus dekoration istället för den gråbruna färg som skåne brukar ha hela Januari och februari.

Grunnar allvarligt på att sluta blogga.

Känns inuläget mer som ett slags tvång, än sprunget ur en inre vilja att faktiskt sätta mina tankar på pränt.

Alternativet kan ju vra att endast skriva de gånger jag verkligen känner mig hågad.

Frekvensen på inläggen kommer då att minska, men kanske ett bättre alternativ än att lägga ner helt och hållet?

Funderar vidare, då detta med bloggen inte är något slags självändamål.
Samtidigt kan min tillfälliga svacka och dessa funderingar vara just detta; en tillfällig svacka?

Arbetsbelastningen är hög - kanske en anledning?

Idag har jag återigen, genom mitt jobb, fått stifta bekantskap med våra duktiga medhjälpare - Narkotikahundarna.

Hunden, människans bästa vän.
Med sina helt otroligt överlägsna sinnen.
De jobbar för den belöning som hundförarens beröm utgör!
inget mer behövs för att de tjänstvilligt, med viftande svansar skall kasta sig in i sitt arbete med hjärtans lust.

Hunden, vargens tama kusin, har gått sida vid sida med oss i tusentals år och hela tiden anpassats till våra behov.

Tidigare har jag exempelvis fått förmånen att se minsökande hundar i arbete under mina FN-tjänster i Bosnien-Hercegovina och Kosovo.
helt otroliga hundnosar finner snabbt och säkert minor och sprängämnen samt oexploderad ammunition i terrängen - en uppgift som tar enorma resurser i anspråk om den utförs av människor, och dessutom är tidsödande.

Hunden förtjänar vårt stora tack, som tjänstehund - men även som de vänner och följeslagare de är till tusentals människor som kanske inte har någon annan som de kan kalla vän.

Näsan rinner och jag som man måste ju självklart både ömka mig själv och klaga till alla som gitter höra på.

Tröttsamt när kranen bara rinner.

Fast det omvända, nästäppa är heller ingen höjdare.

Vilket är bäst egentligen?
Totalstopp eller fullt flöde ur snoken?

Febern håller sig iallafall borta än sålänge, så än kan jag inte stämma in i kören från den kända TV-reklamen:

"Ni kvinnor talar om att föda barn, ni har aldrig varit med när en man är riktigt förkyld."

Nåväl, imorgon är en annan dag...

Livet rusar förbi medans vi håller på med annat heter det ju...

Just nu är det mycket på gång, främst på arbetsfronten och "Sejdman" har därför fått stå tillbaka för sådana grundläggande behov som födointag och sömn.

Jag trollar dock lite med knäna och håller på att färdigställa en trumma mellan varven.
Jantelagen till trots så tycker jag mig bli allt bättre och att shamantrummorna blir lite mer utvecklade för varje gång - vilket i sig inte är så konstigt.

Övning ger som sagt färdighet!

Under gårdagen hade jag kärt besök och återseende av min barndomskamrat.
nu menar jag KOMPISEN sedan jag var i 9-10 års åldern!

Vilka minnen!
Historier....

Några öl slank ner.

Jisses vad tiden går - men ändå inte...
Samma kille - bara närmare fyrtioårsåldern nu.

Vilka tider!
Vilka grejer vi hittat på.

Livet är gott!

Trumbyggarkursen i mars, närmare bestämt helgen 27-28/3 börjar redan så smått börja fyllas av entusiastiska och förväntansfulla kreatörer.

Själv trodde jag i början av min "karriär" som kursarrangör i att skapa sin egen shamantrumma, att efterfrågan ganska snart skulle minska - att "marknaden" för trumbyggare skulle vara snabbt avverkad.

Så verkar inte vara fallet.

Intresset verkar snarare tillta.

Vad beror detta på?

Har mänskligheten, människan, äntligen insett att den väg vi hittills valt i det "moderna" samhället inte gör oss lyckliga - inte på något sätt fyller våra behov.
Med det moderna livet följer inget mål - ingen mening...

Jag ser fram emot utvecklingen på lång sikt, och förestående kurser på kort sikt.

Vi blir bar fler...

Eller rättare sagt, jag får ofta skrivarklåda - och då kan det bli lite vadsomhelst.
Denna text tillkom under ett ganska tråkigt arbetspass:

TIME TO SLEEP.
It’s time to sleep, be still my little son.
All your troubles will soon be gone.
Rest easy boy, have no fear,
Sleep assured, your father’s here.

Your father is here to make it right.
Sleep sound and well this night.
No harm will ever come your way,
as long as your father has his say.

Don’t forget, my dearest son,
say all your prayers my little one.
Forget all that makes you sad,
everything that you find bad.

Close your little eyes and dream,
things are not always like they seem.
Now, rest and put out the light,
your father is here to make it right.

De som känner mig, vet att jag uppskattar whisky - god whisky.

Nu har jag hittat en fin en - Caol Ila!
 

Caol Ila uttalas 'cull-eela' och betyder Islays sund. Sundet som man syftar på är det mellan Islay och ön Jura och destilleriet grundades 1846 av Hector Hendersson.

Mumma för en frusen kropp!

Bilden tagen från: whiskyguiden.se

What it is, is what it will be...

Tre kurser totalt är utlagda på hemsidan för de som vill skapa sin egen shamantrumma i Sverige, en kurs i Österrike och en i Tyskland.
Sen får det vara nog.

Processen är något jag ser fram emot med samma förväntan som kursdeltagarna - jag njuter.

Väl mött!

Igår sågs Antonio Banderas igen på TV i filmen den 13e krigaren.

Inte finkulur precis, men vem bryr sig egentligen?
Filmen bjuder på god underhållning och med en del intressanta tolkningar ur mitt sejdarperspektiv.

Spågumman, Völvan, som utser krigarna som skall fara iväg i början av filmen tillexempel.
Eller den välkända bönen:

Har du inte sett filmen, så gör för all del det...

När det inte är så kallt.

Svårt att tro nu, när is och snö täcker mark och växtlighet.
Kung Bore - vår smällkalla vinter lägger allt i dvala.
Is - Isrunan.
Stagnation, stillastående.
Fruset.

Ändå, det har redan vänt.
Dagarna blir sakta längre.

Snart kommer flyttfåglarna tillbaka.
Man går upp på morgonen och upptäcker att solen hunnit före en.

Härlig vårsång från småfåglar.
bladen börjar spricka fram.
Varm Majsol i ansiktet om man står i lä från vinden.

Våren...

Mungigan är ett annat uråldrigt instrument, med ett suggestivt ljud.

Jews harp - Judeharpa...

Faktum är att i forna östeuropa, Ungern och Bulgarien är stora nationer ur mungigeperspektiv.

Lite smakprov från YouTube:

Och:

Som tillverkare av shamantrummor är jag även intresserad av andra instrument - sådana med historia och karaktär.
Hur låter de, hur användes de?

Finns det bindningar till utomkroppsliga upplevelser i likhet med trumman?
Ljud är ett mäktigt färdmedel och mitt sinne är öppet för nya möjligheter.

Stötte på näverluren tillexempel:

Jag för min del tror inte att trumman kan överträffas av något annat instrument (men nu talar jag i egen sak) - men visst kittlar tanken...

Bjuder på lite skoj nu på årets första dag.
Alla kattägare (-älskare?)  därute kommer att känna igen sig...
(Man bör ha ljudet på!)

Tack Stina för denna.