De har alltid funnits där.
Alltid i min närhet.

De svarta fåglarna.

Korpen, Råkan, Kråkan och även Skatan (även om den är svart-vit som en fotbollsdomare).
Varför dessa fåglar dras till mig har jag bara delvis fått svar på genom mina trumresor och en utesittning - men detta pussel är långt ifrån färdiglagt.

Jag kan inte ens skönja motivet ännu...

Opportunisterna - fåglarna, de pockar på min uppmärksamhet allt som oftast. Senast var ute vid Snogeholmssjön, i toppen av ett enormt stort dött träd, som stod helt ensamt och med två stora svarta fåglar i dess topp.

Något ville de mig.

Kunskap följer i deras spår.

Visar väg.

Skall jag vandra vägen fram?

Leoparden, detta graciösa djur var temat för nästa skallra som nu lämnat min hand.

Här handlade det om att få fram leoparden, smygande ur skallran så att säga.

Jag använde mig av silouetteteknik där leopardens prickar i olika storlek och "täthet" fick bilda både djup och konturer i bilden.
Intressant, pilligt - men jag blev nöjd till slut.

Skallrans skaft hämtades ur skogen, som det stormfälle den var.
Sådana pinnar, med knutor och ibland anlupna av svamp, mögel och röta, ger intressanta färgskiftningar och former.

Jag skall i ärlighetens namn erkänna att jag tidigare inte brytt mig särskilt mycket om hovets och kungafamiljens göranden och låtanden.
Jag har väl snarast sett dom som en liten reklampelare för Sverige och ett "kul" inslag.

Den uppfattningen ändrades igår och jag kallar mig hädanefter för republikan.
Jag vill avskaffa kungahuset och om detta skall ersättas med något överhuvudtaget, skall det vara med en folkvald president.

Prinsessan Madeleine offentliggjorde igår sin förlovning och detta kunde först ske efter att Victoria först hade förlovat sig (hovetikett kallas det).
Det sjuka i kråksången är att det står inskrivet i grundlagen - ja, ni läste rätt - grundlagen (varur hela vårt statsskick, demokratin springer ur) - att Madeleine och Victoria först måste be sin far - kungen - om lov och sedan regeringen!

Är detta klokt?

Skall din far få lägga in veto mot vilken partner du väljer, eller ännu värre - Regeringen?

Missförstå mig inte, jag önskar de två kärleksparen all lycka i världen - men jämnlikar skall vi vara och lyda samma lagar, ha samma rättigheter och skyldigheter.
Det är demokrati.

Vi är nu en bra bit in på 2000-talet.
Låt oss agera därefter också och låt framför allt våra lagar spegla detta också.

Materialet trä har alltid facinerat mig.

Träd likaså.

Trä kan bearbetas och slipas till en sammetslen yta - bara man är ihärdig nog. Trä kan formas, är mjukt men ändå hårt.

Träd är individer och de alster som skapas ur dessa är alla unika till sin form, färg och annat - och dessa besitter alla en egen och sällsam kraft.

Denna kraft överförs till de föremål man lockar fram ur dess inre genom att bearbeta råmateialet.

Varje trumma jag skapar är en del av det träd de en gång varit en del av.

Nu har jag hittat nästa "generation" trumremmar - en nedfallen bok som anlupits av tid och fukta. Detta har har gett mig ett material som av hantverkare kallas blånad bok.

Vackert.

Annorlunda.

Jag klagade och ondgjorde mig över värmeböljan som vi har över oss i gårdagens inlägg.

Ändå måste jag erkänna att jag och familjen har det väl förspänt med gångavstånd till egen och avskild badplats vid Sövdesjön.
Sjön kan stoltsera med ett osedvanligt fint vatten för att vara en insjö och ett och annat dopp brukar det bli om sommaren.

Som om detta inte var nog, så har det dessutom anlagts en mängd fina grillplatser längs hela strandremsan - och det är bara att slå sig ner och njuta av medhavd mat och underbara vyer.

Denna sjö bjuder dessutom på helt otroliga scenerier för ett uppmärksamt öga.
Spegelblank yta en tidig morgon är meditativt.

Glittrande vatten i solndgång är också en ynnest.

 Djurliv och fåglar bjuder dessutom på upplevelser som får, iallafall mig, att känna att jag är en av delarna i allt det stora hela...

Det drar en värmebölja över Skåne och igår, vid 21.30 hade vi 26 grader ute!
Jag tillhör dem som inte precis njuter av sådan extrem värme, skall sanningen fram föredrar jag våren och den tidiga hösten...

Jag har dessutom en förmåga att svettas floder.

Det är inte så kul att tillbringa arbetsdagen i mörk uniform som tydligt avslöjar de växande pölarna i armhålorna och på ryggen.

Vad gör man?

Hela dagen sitter man och längtar efter kvällens dusch och eventuellt en relativ svalka..

Jag vet att man inte skall klaga på vädret, det är som att besvärja fram dåligt väder för de personer som har sen semester - semester nu.
Men måste det vara så extremt - varför inte lite lagom?

Bjuder iallafall på en skål med bär, en sommarbild som är positiv!

Vår gamle hund.
Han åldras med värdighet.

Det gråa sprider sig.

Från att ha börjat precis kring munnen, går det nu nedför hakan, kinderna.
Öronen och bröstet börjar få gråa stänk...

Ändå så lekfull.
Jagar bollar som om han vore valp - trots sina 11år.

Ja, han är 11 år gammal.
Ovanligt mycket för en hund i den storleken...

Nu ligger han och snarkar vid mina fötter.
Hur länge till?

Gamle man, vad tänker du på?

Jag är kriminell.

Iallafall om jag beskådas genom ögonen på den person som i min omröstning härintill svarat att tatueringar endast är för kriminella...

Jag har ju hela ryggen täckt och större delen av båda mina armar...

Jag är säkert jättebrottslig :-)

Kul är det iallafall, att det som förr sågs som en yttring endast bland kåkfarare, sjömän och lösaktiga fruntimmer numera är "var mans egendom", nästan iallafall...
Nu tatuerar sig medelålders kvinnor lika ofta som unga killar och jag tror endast ett fåtal av dessa är kriminella, sjömän eller promiskuös.
Ändå sitter åsikten rotad.

Kung Fredrik IX av Danmark d.1972 (gift med prinsessan Ingrid av Sverige) var kraftigt tatuerad - undras om han var kriminell...?

Jag väntade på just detta svar, kan till och med tillstå att jag provocerade fram det genom att överhuvudtaget ange det som ett svarsalternativ - men jag ville ta fighten...

Detta är nämligen ett klockrent exempel på hur man dömer hunden efter håren och inte alls låter personen komma till sin rätt innan man fäller sin dom.
Hur ofta sker inte detta i vårt samhälle idag?

Överviktiga?
Punkarfrisyrer?
Ännu, värre - rakade skallar?

Invandrare?
Slöja?

Kortväxta?

Är det alltid samma sorts människa bakom varje av dessa kategorier ovan, eller är de alla individer och bör bedömas därefter?

Skallran i björnens tecken skickades till beställaren igår och av respekt till mina kunder så publicerar jag aldrig bild på deras skallra eller shamantrumma innan jag vet att de själva fått se den först.

Idag kom ett tacksamt mail från Beraknús brukare och ägare - och ni anar inte hur mycket dessa små mail med feedback betyder för mig!  
Tack CO!

Därför kan jag nu också dela med mig av skapandet jag sysselsatt mig med de senaste dagarna här nedan.

Skallran består av ett renhorn med inbränd björndekor i miniatyr i botten (i verkligheten ca 1cm stor). Skallrans huvud är gjort av hennafärgat renskinn i tre delar och som dekorerats med av ditmålad björn och björnspår.

Beraknús?

ja, det betyder.... Björnkram!

En stadig grund är en förutsättning för ett hållbart bygge.
Man kallar det ju för just "grundmurat" när det gäller exempelvis ett rykte etc.

Min grund - som hantverkare, som skapare av shamantrummor, som Sejdman - är byggd med långsiktighet och hållbarhet i tankarna.

Jag har konsekvent valt bort de snabba lösningarna och den glittrande komersiella sidan av både mitt hantverkande och shamanism som dinglat framför mig.
Jag har valt samarbetspartners med omsorg och jag har provat mig fram sakta, oändligt sakta kan det tyckas mig ibland, till vad som känns rätt för mig - och därmed är rätt för mig.

Jag har valt att sälja mina alster till kostnaden för materialet jag använt och endast lite därtill - enkom för att göra detta tillgängligt för en större skara av människor (för det synes mig vara så att de som genuint intresserar sig för shamanism i synnerhet och nyandlighet i allmänhet, ofta är de som är de mindre bemedlade i samhället).
Därmed har jag också fått möjligheten att skapa fler trummor och skallror, då fler har haft ekonomisk möjlighet att köpa mina skapelser - och i och med detta har jag också fått träna mer, utvecklas i mitt hantverk.

Jag har valt denna väg medvetet, valt att inte skapa mina trummor för att bli rik på kuppen - inte på pengar iallafall...

Detsamma gäller för mina kurser.
Jag insåg tidigt att en bra kurs är den där läraren lär sig minst lika mycket som eleven - och detta har jag haft som målsättning vid starten av varje kurs.

Pengar däremot, kan man bara ha så att det täcker behoven, sedan börjar de att skapa bekymmer istället för att lösa dem, och olycka följer tätt i pengars spår.

Rikedom, mina vänner, ligger på plan som erfarenheter, möten, utveckling, insikter, glädje, självförtroende - ja, jag kan räkna upp så mycket mer.

Jag käkar kött.
Gärna och mycket.

Vissa ser en konflikt i att äta kött och att arbeta shamanistiskt, att dessa två är oförenliga.
Men jag hävdar att allt är liv - även grönsakerna.

Min syn är istället att alla liv har en plats, en uppgift i livsväven.

Djur, många av dem iallafall, har som uppgift att till sist bli en näringskälla till oss människor - som den topp i näringskedjan vi faktiskt är.

Detta befriar oss dock inte från att behandla dessa djur med den yttersta respekt (vilket kan diskuteras, med tanke på dagens köttindustri - men det är en annan diskussion).
Vi skall alltså vara tacksamma för den gåva djuret ger oss i och med sitt ultimata offer - vi skall vandra i skönhet och tacka för detta offer.

Vi är ett rovdjur som dessutom samlat ätbara växtdelar under vår vandring på jakt efter bytesdjur - det är inte förrän i slutet av den evolutionsspiral ,vi nu befinner oss i, som vi börjat odla vår mat och börjat äta gräs (sädesslagen är högförädlat gräs vars frökärnor vi äter som bröd mm...).

Jag sätter, som grottmänniskan, gärna mina tänder i ett saftigt stycke kött.

Och jag säger, som en välkänd hamburgerkedja; Grillat är godast!

Jag håller som sagt på med en "björnskallra" just nu till en av mina beställare och jag håller som bäst att lägga sista handen vid den.
Troligen är den färdig på lördag eller söndag.

Istället visar jag nu Hnyttur - som betyder "Den knotige".
Denna skallra skapades av ett skaft i trä, renhudshuvud, mink, läderband, träpärlor och hästtagel.

Just hästtagel är mäktigt material, magiskt material.

Hästen har alltid symboliserat resan - färden.
Sleipner.
Reid - Resan...

Skallror kräver självfallet inte lika stor arbetsinsats som en trumma, men mitt engagemang och inlevelse i skapandeprocessen är densamma.

En skallra är dessutom ett välkommet avbrott i raden av trummor.

Hnyttur ser ut såhär:

Nästa projekt är att färdigställa den påbörjade skallran till en av mina beställare.

Björntema.

Björnen, styrka, lufs-lufs..

Jag är en lyckans man som får hålla på med det här.
Att få möta detta.
Känna detta.

...och sedan skapa!

Så fick Valan/Völvan Hrafna sin trumma och hedningar i hennes omgivning kan glädjas åt en framtid med än kraftfullare sejd!
Detta är en trumma som kommer att få arbeta om jag känner rätt.

Men så är det ju också menat med mina trummor.
Intet ont om de kunder som beställer en trumma som primärt används som en väggdekoration - en trumma gör magi även där, i det hemmet - men en trumma som används av en praktiserande shaman, häxa, sejdman, vala eller vad det nu månde vara, den trumman gör störst nytta och mår bäst.

Det är en stor, oändligt stor, lycka för mig att få skapa dessa trummor.
ett stort tack till alla er som ger, och har gett, mig förtroendet att skapa just er shamantrumma.

Nu, är hon alltså född, Hrafnas trumma (på bilden ovan); Heiðinngleði som närmast kan översättas till Hedningglädje eller Hedningars glädje.

Motivet; en korp förstås till en som går under namnet Hrafna och lite bakom korpen - en avbildning av Gudinnan så som hon tolkats av våra förfäder för tusentals år sedan i Willendorfstatyetten!

De som följer med i min blogg och på min hemsida kan knappast missa att jag arrangerar en kurs med Jörgen I Eriksson i oktober månad – Runmagi och Shamanism.

Jörgen, alias Atrid Grimsson eller Norrshaman, har under eget namn eller någon av pseudonymerna, ensam och ibland tillsammans med andra skribenter, givit ut ett stort antal böcker om shamanism, runor och sejd.
Titlar som, Sejd, Runmagi och shamanism, Att bita av ödets trådar och många flera är redan klassiker inom genren och Jörgen har blivit en alltmer efterfrågad föreläsare och kurshållare.

Det är därför inte utan stolthet som jag kan presentera vårt samarbete inom ett av mina största intresseområden – runorna, genom denna kurs.

Men vägen dit har varit lång och började en gång för ett antal år sedan då jag och Jörgen möttes över varsin silltallrik vid foten av Ales stenar – och därifrån utvecklades en vänskap och en önskan om ett samarbete. 

Nu med tre månader kvar kan jag konstatera att det endast finns ett fåtal platser kvar och det stora intresset för runorna, deras magi och innersta väsen har gjort även mig förvånad.
Platserna har gått åt i en sanslös fart och jag är rädd att alla som anmält sitt intresse men sedan inte fullföljt sin anmälan kommer att stå utan plats när det börjar närma sig kursdatum.

Tid är att förtälja
på talarens stol,
som vid Urds brunn är.
Jag såg och teg,
jag såg och tänkte,
jag lyssnade till männens mål.
Om runor hörde jag dem tala,
om råd de ej heller tego,
vid den Höges sal,
i den Höges sal
hörde jag sägas så.